Röd Drottning-Effekten
Röd Drottning-Effekten
“Ett långsamt slags land” sa drottningen. “Här förstår du, krävs det att du springer allt vad du kan för att stanna på samma ställe. Om du vill komma någon annanstans måste du springa minst dubbelt så snabbt!”
Through the Looking Glass: And What Alice Found There, av Lewis Carroll.
Nej, “Röd-drottning-effekten” handlar inte om känslan du får när Hjärter Dam kommer på the river och ger din motståndare den bästa möjliga flushen och besegrar dig. I det här sammanhanget är det en vandrande (eller snarare springande) och talande schackpjäs uppfunnen av Lewis Carroll.
Röd-drottning-effekten (ävenRöd-drottning-principen) är en term myntad redan 1973 av evolutionsbilogen Leigh Van Valen och uppkallades efter den tidigare nämnda flackande schackpjäsen. I grund och botten säger principen att levande organismer måste fortsätta utvecklas varje generation för att bibehålla sin position gentemot andra organismer i omgivningen. Springa och springa bara för att stanna på samma ställe. För att ge ett enkelt exempel, om vilda kaniner klarar av att springa lite snabbare med varje generation (eftersom de långsamma löper större risk att dödas innan de hinner reproducera), så måste rävarna som jagar dem och är beroende av dem för föda också kunna springa lite snabbare, vad generationerna lider, fär att komma ikapp. Alltså, fortlöpande evolutionär utveckling är nödvändig för att bibehålla sin status i en miljö stadd i ständig förändring.
Oroa dig inte. Du har inte fått tag på ett nummer av Illustrerad vetenskap av misstag. Det här är fortfarande Canadian Poker Player. Jag berättar om alla de här vetenskapliga evolutionära sakerna för jag tror faktiskt det är väldigt relevant för Pokerspelande.
Till exempel, på en mikronivå kan vi ibland finna oss själva i en Röd Drottning-tävling mitt i ett pokerspel. Vi sätter igång och vill spela poker, beslutna att spela vårt bästa och med förhoppning att göra en vinst. Men av någon anledning spelar vi inte så bra som vi tror, våra motståndare är för bra eller så är pokergudarna bara på ett arrogant humör den dagen – vi förlorar. Och förlorar. Och förlorar lite till. Sedan, som Alice och den Röda Drottningen, finner vi oss själva springande allt vad vi kan bara för att komma tillbaka till den plats där vi började.
Men det finns ett sätt att applicera det här på ett makroperspektiv också. Pokervärlden är i sig själv ett slags unikt ekosystem. De två huvudsakliga livsformerna är förstås fiskar (“fishes”) och hajar (“sharks”). Men det är för enkelt. Det finns ett otal pokerfiskar med ett otal beteendemönster. Många är pyttesmå guppies. De märks inte det mesta av tiden, men som ett kollektiv betraktade utgör de huvuddelen av mattillgången. De varar aldrig särskilt länge, dödas (busting out) ganska snabbt. Men det verkar aldrig spela någon roll, för för varje guppy som dör, dyker tio nya upp i hans ställe. Vissa fiskar är större, smartare och snabbare. De får smärtsamma bett då och då, men de kan fortfarande överleva väldigt lång tid. Vissa fiskar är dessutom pirayor – obehagliga, aggressiva nafsande små typer. De vill bli hajar. Vissa av dem tror förmodligen att de är hajar. Men de är bara desillusionerade små fiskar.
Precis som det finns många sorters pokerfiskar, finns det också olika sorters pokerhajar. Vissa spelare är Ängelhajar, kamouflerade djuphavsfiskar som ligger i bakhåll för att fånga sitt byte. Andra spelare är Makohajar, jägare som använder sin exceptionella snabbhet för att fånga sitt byte. Sedan finns det de stora rovdjuren: Tjurhajarna, Tigerhajarna den enorma Vithajen. Dessa har en sann gåva för dödande. De som verkligen sätter tänderna i sitt arbete.
Alltså, i vårt jättelika pokerakvarium existerar du som en del av ett enormt ekosystem där de andra livsformerna är komplexa, varierande och ständigt stadda i förändring. Du simmar med dumma fiskar, söta fiskar och vissa fiskar som är smartare än de först verkar. Du simmar med babyhajar, wannabe-hajar, vänliga hajar och ett par kallblodiga mördare. I den här miljön kan du aldrig vara självgod. Du kan aldrig stå still. Inte om du vill överleva.
Även om du tror dig vara en haj, sittande bekvämt på toppen av näringskedjan, måste du fortsätta utvecklas. Du måste fortsätta springa (simma, om du föredrar det), framåt ,annars riskerar du att utrotas. För om fiskarna inte får tag på dig kommer de andra hajarna att göra det.
Kom ihåg, vissa av de där fiskarna är kanske inte så dumma som de ser ut. De smartare fiskarna kan lära av erfarenhet; de kan anpassa sig. Några av dem kommer till och med att växa till sig och bli hajar själva. Så var försiktig med dem. Om de bara blir lite snabbare, så måste du också bli det. Om de ändrar sina vanor måste du ändra sättet du jagar dem på. Och kom ihåg att kanske, bara kanske, är du inte riktig så farlig som du tror.
Dessutom, när fiskarna plötsligt upplever en stor befolkningsexplosion (som har hänt i pokervärlden nyligen), måste hajarna också anpassa sig. En pytteliten fisk är inget hot på egen hand. Men om en haj plötsligt är omringad på alla sidor av ett massivt fiskstim kan han möta det vanhedrande ödet att bli nafsad till döds av guppies.
För att återföra det här till ett pokersammanhang, se det så här. När du sätter dig vid ett bord med spelare du inte känner handlar det egentligen om strategi – att göra rätt spel, ta med oddsen i beräkningen och så vidare. Men efterhand som spelet fortsätter förändras det. Om någon av dina motståndare är något så när bra kommer de att iaktta hur du spelar. Vilken typ av händer synar, satsar eller höjer du med? Bluffar du någonsin? Allt det här och mycket mer antecknas i deras mentala anteckningsblock (eller cyberanteckningsblock, eller ett riktigt anteckningsblock). Och sedan har de läst dig. De har utvecklats, eftersom de är bättre spelare nu än de var för en timme sedan. De kan spela bättre mot dig. Så, om du inte utvecklas med dem - iakttar dem, lyckas läsa dem – kommer du ha ett rejält undantag. Allt för att dina motspelare har fortsatt framåt medan du stod stilla.
Samma princip gäller för hur man generellt lär sig spelet. Smarta spelare kommer att fortsätta läsa, öva sig, analysera. Jobba för att förbättra sitt spel. Det är bäst att du också gör det, om du vill vara med i tävlingen. För till slut är vårt poker-ekosystem väldigt Darwinistiskt. Tur kan störa ordningen på kort sikt, men i det långa loppet handlar det bara om “survival of the fittest”. Så om du vill vara kvar, fortsätt springa!
