Veruca
Veruca
En av mina favoritfilmer som barn var en film vid namn Kalle och Chokladfabriken. Jag kommer inte gå in i handlingen mer än att nämna att där finns ett antal barn med något överdrivna personligheter, vilka alla vinner ett besök i den magiska chokladfabriken. Och en av de personligheter jag minns bäst men som inte var en av de angenämaste karaktärerna var en liten flicka vid namn Erika Salt. Hon är den perfekta urtypen för ett bortskämt rikemansbarn.
Nu undrar du vad detta har med poker att göra. Ha tålamod. Vi kommer dit snart. Erika, förstår du, är en lyckligt lottad liten flicka. Hon har en mycket välbergad pappa som avgudar henne, en pappa som är villig att ge sitt barn vad helst hon önskar. Allt hon behöver göra är att be om det. Men Erika är inte ett lyckligt barn. Nej. Erika klagar konstant och källan till hennes olycka, hennes mantra hon uttalar åter och åter igen genom filmen är: Men pappa, jag vill ha det NU!
Denna lilla flicka har inget som helst tålamod. Hon behöver konstant bekräftelse. Även många pokerspelare har en liten Erika Salt boende någon stans där inne. Inklusive mig själv. Vi vill få belöning för vårt duktiga spel och enorma kunskap, inte någonstans i slutänden eller i långa loppet utan NU med detsamma.
När vi blir tilldelade skräpkort på skräpkort i timmar medan vi ser andra – inte lika duktiga spelare – ta hem pot efter pot så räcker det inte att veta att om vi bara hänger i så kommer snart de bra korten. Nej, vi vill ha de bra korten nu. När våra pocketkort som består av två ess gång på gång knäcks av idioter som synar och satsar före floppen med händer som 10-5 eller 9-2 så räcker det inte att veta att de bra korten snart kommer att löna sig för att dessa idioter synar för mycket. Snart – usch. Vi vill ha det nu. I slutet av en lång förlorande omgång räcker det inte med att veta att om vi bara fortsätter spela korrekt och fortsätter ta bra beslut kommer pengarna snart vända tillbaka till oss så småningom, kanske imorgon eller nästa vecka. Men vi vill ju att det ska vända... ja ja, du fattar tanken.
Vi lever i en tid där vi är vana att få omedelbara resultat. Allt verkar vara byggt runt principen att snabbare är alltid bättre. Så kanske är det inte konstigt att många av oss förväntar oss att bli belönade på en gång utan all den där irriterade väntan. Som små barn som envisas om att äta efterrätten innan vi ens rört med gaffeln i spenaten.
Men när Erika gnäller fungerar det. Pappa viker sig alltid. Han står helt enkelt inte ut med att se sin lilla flicka olycklig, inte för en sekund. Hur ligger det till med oss? I dessa mörka ögonblick efter ännu en dag med dåliga odds medan vi sett en call-älskande inbilsk le gott för sig själv medan han staplar upp våra marker i snygga högar framför sig. När jorden snurrat av sin axel för att allt som bara inte får hända händer och inuti kokar vi över för allt vi ber om är en uns poker-rättvisa och vi vill ha det NU – vem kan vi gnälla till?
Given? Visst, det skulle säkert fungera. Och de skulle säkert med nöje lyssna på våra klagomål. De andra spelarna runt bordet? Kanske. Men jag tvivlar seriöst på att de bryr sig om våran olycka. Skadeglada i smyg skulle nog vara närmare sanningen. Pokergudarna? Nja. Pokergudarna skulle höra dig och hånle. De utlyser en fest och slår vad om när de kommer dra oss vid näsan nästa gång. Det enda de inte skulle göra är att ge oss den omedelbara bekräftelse vi så gärna ville ha.
Nu måste jag erkänna något, första gången jag såg Kalle och Chokladfabriken så var jag i smyg lite småförtjust i Erika, trots att det var meningen att jag skulle hata henne. Det är klart, faktumet att jag bara var åtta år kan ha något att göra med det. När du är åtta år gammal är tanken på att pappa skulle komma springande varje gång du stampar i golvet ganska lockande. Då trodde jag helt enkelt att Erika var en envis tjej som ville ha det hon ville när hon ville.
Men pokerspelare kan bara inte få vad de vill när de vill. En duktig pokerspelare måste helt enkelt vänta. Och vänta. Och sedan, för säkerhets skull vänta lite till. Att få ett utbrott kommer med säkerhet inte att hjälpa oss. Olikt Erika har vi inte någon super-rik pappa som kan ordna saken åt oss. Ok, några av oss kanske har det, men det kommer inte att hjälpa vid pokerbordet. Det han skulle kunna göra är att köpa oss ett casino och blanda korten i vår favör. Och det är ungefär lika troligt som att gudarna där uppe faktiskt skulle lyssna på våra böner och hjälpa oss.
Försenad belöning, det är nyckeln. Det är inte kul men det är nyckeln. Vi måste vänta på det rätta tillfället. Ligga lågt, ta in all info och välja våra tillfällen. Det handlar om tålamod. Tålamod är vad som kommer att ge oss pengar. Och det är den roliga delen.
Dessutom får vi inte glömma att Erikas historia inte hade ett gott slut. Trots pappas alla försök att göra henne lycklig ramlar hon ner i ett sopnedkast i slutet av filmen.
Med andra ord måste du äta spenaten innan du kan få efterrätt.
